lägga ner?

jaa, finns int så mycket att skriva om så man kunde lika gärna lägga ner bloggandet.
sitter oftast på mobilen dessutom å denna blogg e kopplad till en mail jag int använder så jag kan int ladda ner blogger :( då blir allt fel me mail å blogg m.m. Å jag e minst sagt ingen tekniknörd. Nu måst jag gå in via hemsidan å d e väldigt bökigt me mobilen. Går int å ladda upp bilder då heller...
förstår ni va jobbigt jag har d ;)

En tung dag börjar ebba ut! lyckades iaf med sången...tack å lov! Till vi kom till sista raden, då brast det. Men vi hade stöd av varandra, moster och jag. Väldigt fin begravning. sonen började gråta när dom skulle bära ut kistan, då förstod han nog lite mer va det handla om.

nu hoppas jag bloggen blir roligare fram över. Sku vilja blogga via blogger men har bloggen kopplad till en mail jag ej använder så då blir allt helt fel i telen...

Blandad kompott

Jaa, snart är det lördag! Ständigt pirrande i magen, både av nervositet över sången och hur min reaktion överlag kommer att bli. Jag har varit på begravningar förr, men aldrig nån som stått mig så nära... det kommer bli en tung dag. Tack och lov att man har lite roligheter inplanerat på kvällen sen!

Barnen har mycket funderingar kring Bosse och begravningen. Hur kan dom veta att han är död? Tänk om han vaknar igen? Hur ligger han i kistan, med armarna på bröstet eller längs sidorna? Det var så synd att han inte bara svimmade... ja, lite gulliga tankar! Igår hos mamma undrade sonen hur han riktigt sku klara sig utan Bosse. Han vill ha ett kort på Bosse, för han vill aldrig glömma honom. Kommer bli sååå tung dag på lördag. Kan nog inte föreställa mig ens.
Nu har iaf övningen gått bra, inga tårar! Och vi kommer att inleda hela begravningen med vår sång, så är det gjort. Sen kan man sätta sig ner och gråta resten.
Ska sjunga en sång på minnesstunden oxå men då brukar stämningen vara lite lugnare och "gladare" iaf. Så det blir nog inte lika jobbigt.

Nå, nu lite roligare saker att skriva då tänkte jag.
Lilla tösen, som inte är så liten längre, 8 månader snart. Där är det full fart vill jag lova! Hon kryper och ålar sig fram... ålar om det måste gå lite fortare =) Försöker ställa sig upp mot saker, vilket inte alltid slutar så bra då hon inte har så bra balans åt sidorna. Så vi har skaffat en "hjälm" åt henne. Har inte behövt åt dom andra barnen men det är lite annat med denna tös! Hon ska på ALLT!!!
Tänder har hon dock inte fått, men mina andra 2 fick oxå tänder sent. Runt 8-10 månader...

Dom 2 stora barnen är det oxå full fart på. Sonen började tvåan och tösen på förskola... oj oj, tiden går!
Dom har lugnat sig lite oxå. Är inte samma sura miner och inte lika kaxiga. Det är riktigt roligt nu när dom kommer, när man inte behöver bli arg "hela tiden".

Nå, roligare än så här blir d nog inte va d verkar.

blaha

Jaha, lördagen närmar sig... ångest men ändå vill jag det ska va över. Ha försökt öva lite på sångerna, går ju så där får jag säga. Tårarna kommer varje gång... hur ska det gå på lördag?

Idag kommer stora barnen hit så veckan lär gå i raketfart, skolskjuts å annat...

sista helgen i augusti ska vi till sverige på bröllop, ska bli skoj! nåt kul mitt i allt elände.

mobil?

testing testing.... från mobilen :)
e ingen tekniknörd direkt.

SMÄRTA!!!

Har inte skrivit nåt på länge... nu är det dags att rensa hjärnan och hjärtat!

Är på stugan på föglö sedan igår kväll och åker hem imorgon. Det är skönt med lite mini-semester ibland. Men känner ändå att det är på fasta Åland jag borde va nu =(
Fick ett så ledsamt samtal från mamma i morse. Min mormors sambo har gått bort! Han har legat på sjukhus i 4 månader man har den senaste tiden piggnat i nåt så ordentligt och vi alla fick stort hopp om honom. Jag orkar inte gå in på vad som hänt men han har varit riktigt dålig men började bli sig själv igen. Var upp till honom i måndags när jag ändå var till lung pkl. Tack och lov för det!
Älskade älskade Bosse! Jag fattar inte att du är borta... det går inte att förstå! Jag VILL INTE förstå. Den här dagen har varit ett enda virr varr. Legat och gråtit, för att sedan samlat mig, ätit lunch och gjort lite småsaker med "lilla familjen" (sambo och minsta barnet, dom andra är hos sin far). För att sedan bryta ihop och gråta lite igen, för att sedan skratta åt och med min knäppa sambo. Det kommer verkligen i vågor.

Han fanns alltid där!!! Han hade så stort hjärta. Han älskade mina barn, ja, alla barn för den delen. Jag vet inte vad min son kommer att göra utan honom =( Han är inte mycket för att kramas och gosas, min son, men Bosse! Där kunde man kramas och sitta i evigheters evighet!!! Bara vid tanken rinner tårarna...
Vad ska vi göra utan honom?? Han har lämnat så stort hål efter sig, det gör ont i hjärtat! Han har funnits i våra liv så länge jag kan minnas. Och han har alltid varit en del av släkten och har sett oss som hans familj! Älskade älskade mormor!!!!!! Jag tänker så på dig!

Kan inte glädjas åt någonting nu.. jo, jag glädjs att jag har min familj, mina barn och alla omkring mig. Men annat är bara... blaha känner jag!

usch, begravning nästa helg! Och jag har tillsammans med moster lovat att sjunga... hur ska jag klara det??? Nå, jag ska försöka. Folk förstår väl om det inte går. Men han skulle ha velat det. Mormor vill det och andra i hans familj. Ska bara försöka hitta nåt som passar och att tårarna har tagit slut till dess.


"Det fanns för oss alla ett rum i ditt hjärta,
för alla utav oss du gjorde ditt allt.
Du deltog med oss i vår glädje och smärta
Tack kära Bosse, tack för allt."