SMÄRTA!!!

Har inte skrivit nåt på länge... nu är det dags att rensa hjärnan och hjärtat!

Är på stugan på föglö sedan igår kväll och åker hem imorgon. Det är skönt med lite mini-semester ibland. Men känner ändå att det är på fasta Åland jag borde va nu =(
Fick ett så ledsamt samtal från mamma i morse. Min mormors sambo har gått bort! Han har legat på sjukhus i 4 månader man har den senaste tiden piggnat i nåt så ordentligt och vi alla fick stort hopp om honom. Jag orkar inte gå in på vad som hänt men han har varit riktigt dålig men började bli sig själv igen. Var upp till honom i måndags när jag ändå var till lung pkl. Tack och lov för det!
Älskade älskade Bosse! Jag fattar inte att du är borta... det går inte att förstå! Jag VILL INTE förstå. Den här dagen har varit ett enda virr varr. Legat och gråtit, för att sedan samlat mig, ätit lunch och gjort lite småsaker med "lilla familjen" (sambo och minsta barnet, dom andra är hos sin far). För att sedan bryta ihop och gråta lite igen, för att sedan skratta åt och med min knäppa sambo. Det kommer verkligen i vågor.

Han fanns alltid där!!! Han hade så stort hjärta. Han älskade mina barn, ja, alla barn för den delen. Jag vet inte vad min son kommer att göra utan honom =( Han är inte mycket för att kramas och gosas, min son, men Bosse! Där kunde man kramas och sitta i evigheters evighet!!! Bara vid tanken rinner tårarna...
Vad ska vi göra utan honom?? Han har lämnat så stort hål efter sig, det gör ont i hjärtat! Han har funnits i våra liv så länge jag kan minnas. Och han har alltid varit en del av släkten och har sett oss som hans familj! Älskade älskade mormor!!!!!! Jag tänker så på dig!

Kan inte glädjas åt någonting nu.. jo, jag glädjs att jag har min familj, mina barn och alla omkring mig. Men annat är bara... blaha känner jag!

usch, begravning nästa helg! Och jag har tillsammans med moster lovat att sjunga... hur ska jag klara det??? Nå, jag ska försöka. Folk förstår väl om det inte går. Men han skulle ha velat det. Mormor vill det och andra i hans familj. Ska bara försöka hitta nåt som passar och att tårarna har tagit slut till dess.


"Det fanns för oss alla ett rum i ditt hjärta,
för alla utav oss du gjorde ditt allt.
Du deltog med oss i vår glädje och smärta
Tack kära Bosse, tack för allt."